det är nästan läskigt hur jag kan spela sönder en låt. Men Janis kan kanske inte spelas sönder? Tror det är femte gången jag lyssnar på Me and Bobby McGee..
Jag trodde att jag skulle få en reaktion ifrån honom nu när jag verkligen ska åka. Trodde att han skulle vilja säga hej då. Eller kanske säga något till någon av våra gemensamma bekanta. Vad som helst, en reaktion! Men nej. Ingenting. Han är verkligen över mig. Och därför är jag över honom också. Även om det värker så det svider i hjärtat ibland.
Lyssnar på min hjältinna och tittar på gamla foton av honom och mig. En GT i ena handen och en halvrökt cigg i den andra. Jag vet att det inte är bra. Men jag måste faktiskt få ha en begravning av vårat förhållande. Bara en liten sista stund av minnen. Jag vet att jag har sagt det förut. Att jag inte ska tänka mer på honom. Att han är död för mig. Guess im not that tuff after all..
Det värsta av allt är att jag inte ens tycker särskilt mycket om den här jäkla drinken. Men det är väl bra. Vill ju inte koppla rom och cola till det här ögonblicket i resten av mitt liv. Jag skulle bli en väldigt deprimerad människa. Eller en nykterist..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar