hm jag lever fortfarande men jobbar och sliter så mycket så det blir sällan någon uppdatering här. Men jag älskar fortfarande min tillvaro i det här landet. Människorna är så annorlunda. Dom är lyckliga här. Tycker om varandra. Pratar och när man går förbi någon så SER man på varann.

Jag har förälskat mig i en man här nere. Eller pojke. Pojkman. Han är lokal men ser snarare tysk ut. Eller mer som en mörk James Blunt. Och han spelar gitarr. Han lovade mig att spela Im yours för mig nästa gång vi ses. Corny but oh so sweet. Nu ska jag laga gudfadernmat, ni vet tomatsås med köttbullar och pasta. Och se på serier på TV som jag inte förstår ett skit av.

Later lovers!

Jag tror jag har hittat hem. En vecka har jag spenderat i detta underbara land och jag känner mig redan så otroligt hemma. Här vill jag leva för alltid. Glada snälla omtänksamma människor. God mat. "Tamam yok problem" när något behöver fixas. Visst får man vänta ibland. Men det är det värt. LOVE IT! Fattar inte hur man ska kunna flytta hem till Sverige efter att ha levt så här. Kyla, dryghet, bleka människor, smaklöst käk. Nej jag tror jag stannar här..

Nu ska jag dricka vatten och äta coco pops. Hittade det på stormarknaden idag. Myms. Ger mig minnen från en tid när jag var ung och mitt största bekymmer var att bestämma klänning åt barbie. Inte för att jag har några andra bekymmer nu heller. Det är så här. Bekymmerslöst..

Imorgon flyger jag min kos!

Så var det dags för min sista natt. Har druckit en herrans massa rödtjut, skumpa, whiskey och rökt cubanska cigarrer. Ett värdigt slut på denna "era" som mina vänner valt att kalla det. Imorgon vid den här tiden sitter jag förhoppningsvis i min nya lya. Där jag ska leva och bo framöver. Sweeeheet. Tror det är dags för sömn nu. Fick till sist igen resväskan med hjälp av min egen vikt och lite jävlaranamma. eller vad det nu heter.

Nu ska jag lyssna på "I know you want me" och tänka på mina flickor medan jag klunkar i mig dom sista dropparna som blev lämnade kvar efter partajet. Sover alltid bäst när jag är lite lullig. Små kåt är man ju också så klart men det får jag åtgärda i mitt nya hemland!

Un beso grande. Fel språk dock men ändå.

Dumma människa. Dum dum dum. Hur kan man "råka" 6 gånger? 6 GÅNGER? Jag vill tycka synd om henne men. Hur kan man vara så oansvarig? GAH!

Nu ska jag sätta mig på min resväska och försöka få igen den.

Later..

so this is the final fucking count down. Tog adjö av min stad i natt. Sa hej då till mina vänner i barerna, i dörren och på nattmatstället. På återseende sa dom. Vi får väl se tänkte jag. Det är lustigt det här med att säga farväl. Sorgligt, spännande, nervöst och upphetsande på samma gång. Jag vet att det är dags nu. Måste pröva mina vingar, se om dom håller för de prövningar som väntar. Dags att skutta ur boet. Det lustiga är att det känns som om jag är modern och inte fågelungarna. Jag ser oroligt på mina nära och kära, och jag undrar- hur ska dem klara sig? Vem ska laga mat åt dem när det är högtider? Vem ska se till att dom inte snöar in i soffan med sina pojkvänner? Vem ska hålla deras hand när det är kärlekstrassel? Vem ska sitta där med tid och ork att lyssna på dem genom alla jobb, shopping och känslomässiga bekymmer? Är DOM redo för det här? Jag vet att det kan låta egoistiskt men jag tror inte att det spelar någon roll vem som åker, poängen är att en person i vårat lilla gäng lämnar. Och då rubbas hela balansen. Hela systemet. Klarar vi det här?..

Idag var jag på "tippen" och slängde en massa sopor och skit efter min renovering. Jag åkte dit i blåställ och BH, det är ju svinvarmt ute så vem orkar klä sig mer än nödvändigt? Hade ju inte direkt förväntat mig att det skulle hänga några hunks där. Men det gjorde det. OJ vilka heta grabbar det fanns. Jag tappade nästan bort mig i det jag skulle göra av allt testosteron och halvnakna svettiga kroppar. Fick en hel del uppskattade blickar också, vilket är kul när man är osminkad med otvättat hår.

I natt har jag ragg. Vi har legat förr, två gånger, med varierande kvalitet. Den första var hård och galen, precis som jag gillar det. Den andra gången var slätstruken. Tråkig. Visserligen en snabbis eftersom att han väntade besök men i mina ögon var det väääldigt trist. Kanske är det de han känner. Att jag inte direkt skulle ge honom ett topp betyg om det slutade här. Så han propsar på att jag ska komma förbi hans jobb i natt efter att jag festat klart. Han jobbar i nattklubbsbranchen så han är ju van vid att få som han vill. Tyvärr. Jag sa kanske. Han borde ju få en chans att visa sin riktiga sida samtidigt som jag är lite skeptisk till vad han egentligen har att ge mig.. Ja ja. Time will tell..

Nu ska jag duscha!

Att fånga ett ögonblick

gick ner till min sjö. klättrade runt den för att slippa alla stadsbor som letat sig ut hit. Hittade min plats, en klippa insprängd i berget med en naturlig trappa ner i sjön. La ut handduken och klättrade ner. Vid det nedersta "trappsteget" är vattnet ungefär en halvmeter högt. I berget är det en formation som en liten bänk, med klipphällen som ryggstöd. Sjönk ner där. Lät fötterna vila i det svala vattnet och lutade ryggen mot det solvarma berget. Hörde hur det kluckade när dom små vågorna slog och vassen svepte av vinden. Öppnade ett halvt öga och kisade. Solen sken på vattnet och himlen var klarblå. Plötsligt bröts idyllen av en försiktig hostning. Jag tittar upp och en kvinna ler mot mig. Hon är toppless och har bara ett par vita trosor på sig. Svart långt hår, inte som mitt färgade utan naturligt och lite vågigt. Lite kurvig med lagom stora toppiga bröst.

"Kan jag hoppa i här?" frågar hon
"Självklart" svarar jag och ler tillbaka. Hon är vacker. Försiktigt går hon ner från klipphyllan hon står på. När hon passerar mig så stryker hennes lår mot min axel.
"Hoppsan, ursäkta!" Hon ser nästan lite generad ut. Medveten om sin nakenhet. Kanske är det för att jag stirrar lite men jag kan inte låta bli. Hon glider i vattnet och simmar runt ett tag. Jag sitter kvar och tittar på henne en stund innan jag lägger mig på min handduk. Stänger ögonen och börjar genast drömma om hennes mjuka rundade höfter, brösten som såg exakt ut som jag vill ha dem. En mun som kysser...

Somnar till och vaknar av att mobilen piper. Klockan är nästan fyra och det är dags för mig att gå tillbaka hem. Av den vackra kvinnan syns inte ett spår.

Jag reser mig upp och vandrar genom skogen. Hör fågelkvitter och på avstånd barn som skrattar och plaskar. Skuggan skänker lite svalka och där och då älskar jag. Jag älskar livet, stunden och den svenska sommaren.

nä nu tar vi och skiter i det här va och sticker till stranden? Kan ju inte vara helt blekfet när jag kommer ner. Det blir ju pinsamt. Hopp i bikinin, packa ner boken och iPoden and of we go my friends!

Fick plötsligt Salem Al Fakhirs gamla låt på hjärnan.. "Sometimes we all have bad days.. When everything feels far away, but if you ever let me.. i'll bring you up again.. Sing this song with me.. Na na naa nana nanaa" eller någonting. Går runt och nynnar på den här för mig själv, och just som jag stod på balkongen och hängde tvätt kom jag till det där nanana stället och klämde i för kung och fosterland. Om inte grannarna här redan tror att jag är smått rubbad så tror dom definitvt det nu. Den värsta skvaller kärringen av dem alla stod på sin balkong och stirrade förskräckt på mig. Ha ha ha. Nu kanske jag slipper inbjudningarna till kafferepen ett tag!

the last drink

Imorgon är det dags för the final drink with the girls. Vi ska mötas på söder allihop och sätta oss någonstans där vi kan bli lite fnittriga tillsammans. Prata skit och förmodligen så kommer vi allihop låtsas som om det inte alls är sista gången vi ses på ett bra tag. Vi vet ju inte hur lång tid det verkligen är. Kanske kommer någon komma ner och hälsa på. Kanske inte. Kanske kommer jag hem om 6 månader, eller så kommer jag inte hem alls.

Min ena vän är i förnekelse. Hon låtsas som om allt är som vanligt. När jag nämner något om mina packnings bekymmer så säger hon bara: jaja men vet du.. och så babblar hon om sitt. Den andra vänninan är helt förstörd. Vi kan knappt prata utan att hon får gråten i halsen och blir alldeles sentimental: vi har ju inte vart ifrån varandra mer än två veckor förut, hur ska jag klara mihiiig.. och där bryter hon ut i dramatiska snyftningar. En annan försöker med övertala mig att stanna hemma: men du FÅR inte åka nu. Det GÅR inte. Du måste vara hemma här och kolla på E hon är ju helt knäckt? Och alla våra sommar planer då? Den sista i gänget är väldigt avundsjuk på mig. Hon har drömt om att göra det här ungefär lika länge som jag. Och precis som mig så är hon en tävlingsmänniska som känner sig slagen.

Sådär håller dom på i olika omgångar. Men innerst inne är dom väldigt glada för min skull. Det tror jag verkligen. För det är dags nu. Att vandra vidare och hitta nya vägar i livet. Jag är klar med den här staden en stund nu.

En cynisk subba från norden

Jag ska verkligen bo på en riktig charterort. Googlade lite på min nya hemstad och fann en massa bloggar om unga flickor som ska åka dit och festa, killar som diskuterade hur lätt det är att få ligga med tjejerna som skriver bloggarna och en hel massa klyshiga resebyråsidor. Egentligen borde detta störa mig. Charter, horder av turister osv. är ju helt FEL att tycka om. Men jag gillar det. Känslan av optimism. Alla är glada. Det är en dag av ungefär 14 under året som alla ser fram emot. Trevliga, glada semesterfirare. Och jag. Den cyniska subban från norden. Kanske kan solen och deras glädje få mig att bli lite lättare i sinnet?

Godmorgon bloggen! Idag är det fullrulle som gäller. Pyssla och fixa och handla. Är fortfarande dödstrött men det är verkligen dags för mig att jag vänder tillbaka mitt dygn nu. Snart blir det ju väldigt tidiga mornar som gäller.

Puss och kärlek

ska försöka sova i tid idag. så nu släcker jag här. har suttit och torkat tårar ifrån en väns kind i ett par timmar. känns nästan som om jag har grinat non stop i ett dygn och inte hon. behöver jag ens säga vad hon grät över? same old, same old..

kaos

på golvet i mitt rum ligger en hög med tvätt som räcker mig till midjan (jag är 175 cm!). Sängen är obäddad. I soffan ligger diverse olika prylar som hårtork, plattång, en pälsmössa och en hög med räkningar. I hyllorna råder totalt kaos. Böcker, sladdar, foton, hudlotions, parfymer, ja allting har rivits runt. Vid första anblicken kan man tro att det har varit ett våldsamt inbrott. Man förväntar sig nästan att jag ska ligga nerslagen och blodig någonstans. Men om det är en smart betraktare så ser dom snart att alla värdesaker står kvar. Den stora platt TVn, iPod högtalarna, dyra kristallglas är försiktigt placerade på ett hörnbord. Ett pass, en dyr klocka, smycken, plånbok, nycklar, ja allt ligger kvar. Och väntar dom ytterligare ett ögonblick och tittar riktigt noga så ser dom nog mig. Ihopsjunken på golvet bakom tvätthögen med laptopen i knät och ett lätt panikartat uttryck i ansiktet.

Hur är män funtade egentligen? Det spelar ingen roll vilken ålder eller ursprung. Det kommer alltid ner till att dom är svin. Idag gäller det inte mig utan min vän. Hon är den snällaste, finaste och vackraste människan jag känner. Hon är en tjej som killar dödar för att ha som fru. Men hennes man skiter i det. Han hör inte av sig. Ringer inte. När jag smsar och säger att jag är oroad för att jag inte får tag på henne så får jag inte ett skit tillbaka.

Det värsta är att hon är för snäll för att göra något åt saken. Hon vet själv att det är slut om hon vill ha sin stolthet kvar. Men han ska få höra vad han förlorar. Blir så trött på sånt här. Nu när jag ska flytta också. Hon är mer sårbar än någonsin. Under hela våran middag ikväll satt hon med rödgråtna ögon bakom stora svarta solglasögon. Mitt hjärta.

jag har tappat bort mitt körkort. Har spenderat halva dagen med att leta efter det men det är borta. FUCKING great. Jag har tjänstebil i mitt arbete utomlands. Jag kommer få åka taxi överallt. Hur får man ut ett körkort när man är utomlands? Jag kommer inte ens vara i europa.



såklart att NÅGONTING måste gå snett eller?

vet ni vad man gör när man får psykbryt och ångest? man målar en vägg röd. Det är bra grejor det. helst när man är bakis och det är typ 30 grader ute. då drar man fram en roller och en massa färg och smackar på. så blir det rött. rött är en bra färg när man är som jag. det dämpar liksom känslan av att vara ensam. för om det finns en färg som röd så finns det ju fler än jag som känner så här. eller?

det sjukaste är att ingen fattar någonting. snälla duktiga jag är så glad och lycklig och happy. så spårar jag ur så här ibland. och då blir dom förvirrade. vet inte riktigt hur dem ska bete sig. blir obekväma. då är det också tur att den där rollern finns.

hemma. lång natt. måste sova. arg arg arg. ännu ett färdigt kapitel i boken om mitt liv så att säga. hemska obehagliga tankar. vill förgöra. förstöra. föra över den ilska jag känner till dig så att du kan gå runt och ha ´ångest. som om det kommer hända. som om du kommer sitta med 20 citadon och en liter vodka och hoppas på att dö. som om du kommer ta alla psykopiller du har hemma i en enda fet coktail och sen gå och lägga dig. jag kanske är störd men jag försöker i alla fall göra något åt saken. du bara lever med det. du kommer aldrig komma ifrån samhälletsbotten för du är bara skit. jag ljög när jag sa att ALLA har ett område som dom är duktiga eller intelligenta inom. alla har det. utom du. för du är inte ens smart nog att njuta av förgörandet. du sitter och grinar om dåligt samvete istället. hora. nu ska jag sova så att jag kanske har ett mer utvecklat sätt att uttrycka mig imorgon.

Dagens insikter

- Anledningen till att jag aldrig skulle kunna ha en modeblogg är att jag aldrig shoppar. Var just inne på min internetbank och dom senaste 4 månadernas transaktioner är mer eller mindre enbart till restauranger och barer.

- Spotifys reklam börjar gå mig på nerverna. Kan vara värt att betala för att slippa höra.

-Trots mina bristande shoppingrutiner har jag ruskigt mycket kläder

- Folk blir sentimentala när dom inser att någon i deras omgivning ska lämna dem en längre tid. Personer som jag varken har träffat eller pratat med på månader "bara MÅSTE träffa mig innan jag åker".

- Att försöka pressa ner hela sitt liv i en resväska är VÄLDIGT svårt.

- Jag börjar som smått bli vuxen. Denna insikt grundar sig i att jag faktiskt börjar packa och bry mig om min resa redan nu, inte två dagar före avresan.

- Ikväll vill jag dricka alkohol.

Slut på insikter.

Broken dreams with a soundtrack..

det är nästan läskigt hur jag kan spela sönder en låt. Men Janis kan kanske inte spelas sönder? Tror det är femte gången jag lyssnar på Me and Bobby McGee..

Jag trodde att jag skulle få en reaktion ifrån honom nu när jag verkligen ska åka. Trodde att han skulle vilja säga hej då. Eller kanske säga något till någon av våra gemensamma bekanta. Vad som helst, en reaktion! Men nej. Ingenting. Han är verkligen över mig. Och därför är jag över honom också. Även om det värker så det svider i hjärtat ibland.

Lyssnar på min hjältinna och tittar på gamla foton av honom och mig. En GT i ena handen och en halvrökt cigg i den andra. Jag vet att det inte är bra. Men jag måste faktiskt få ha en begravning av vårat förhållande. Bara en liten sista stund av minnen. Jag vet att jag har sagt det förut. Att jag inte ska tänka mer på honom. Att han är död för mig. Guess im not that tuff after all..

Det värsta av allt är att jag inte ens tycker särskilt mycket om den här jäkla drinken. Men det är väl bra. Vill ju inte koppla rom och cola till det här ögonblicket i resten av mitt liv. Jag skulle bli en väldigt deprimerad människa. Eller en nykterist..

Detta mina vänner är livet. Sol, grillad mat, gräs mellan tårna och ett glas rött som inte kom med på bilden. Jag älskar livet just nu. Allting stämmer. Jag är en lycklig kvinna idag! Hoppas att alla andra där ute har det lika fint. Nu ska jag tvätta kläder och hänga upp dem på tork i solnedgången. Sedan ska jag återgå till vinet, Kafka och Janis Joplin.

Så jag byter ut det svenska klimatet mot det här så länge. Nu är flygbiljetten bokad dessutom så jag drar den 4:e juli. Fantastiskt. Är så nervös och lycklig på samma gång. Äntligen blir det av, som man har drömt om och väntat på sedan i februari. Nu sitter jag här. Ska få ner mitt liv i en endaste resväska. Och sen bär det av.

ska man då äntligen försöka somna kanske? klockan är nästan fem och jag är klarvaken. Vill ju bara vända tillbaka dygnet på rätt håll men jag verkar misslyckas gång på gång. Är väl en nattuggla kanske?


Just det! Fick höra att tre herrar som vart på midsommarfesten hade haft en diskussion om mig. den otrogna jäveln, bror och beundraren satt och drack öl och kom in på mig. Bror vet ingenting om mig och otrohetsgrejen. Det gör ingen förresten. Men efter deras öldrickande idag så frågade han mig rakt ut om det var något som pågick. Jag spelade självklart jätte dum, vad menar du med det? ungefär. Tydligen hade otrohetskillen blivit irriterad när beundraren började skryta om något vi hade gjort och sett jätte uppretad ut när Bror nämnde min dejt imorgon. Jag pallar fan inte hålla på så här mer. Lögner och skit. Jag har alltid haft hög moral och starka principer när det gäller sådant här. Varför ska jag ändra på dem nu?

Hördu! Jag höll på att köra ihjäl mig alldeles nyss! Ett rådjur skuttade ut mitt i gatan när jag låg i 120 och jag fick ställa mig på bromsen! måste måste lära mig att köra som folk. Det här med fartdåre är ju livsfarligt! Sen såg jag en hare. Och en katt. Och en räv! Värsta skogssafarit. Spännande och jääkligt läskigt. Tur att bilen har bra bromsar och att jag var lite på hugget...

Jag har insett att jag har en lite smått sjuklig passion för skor. Skor är fantastiska. Det får mig att känna mig sexigare. Kvinnligare. Vackrare. Smink och kläder kan aldrig väga upp vad ett par snygga pumps gör med min känsla. Innan jag går ut kan jag prova igenom mina skor säkert 100 gånger. Jag tycker att mina fötter är rätt fula, men med ett par såna här känns det som om jag kan erövra världen.

Så nu är bara frågan vilket par jag föredrar? Har eventuellt en date med en väldigt sko/fot intresserad man imorgon. Och målet är ju att han ska dra efter andan när han ser mig. Dom svarta är förvisso högre men dom ljusa får mina ben att se brunare ut.. Jag är glad att jag lyckats begränsa ner valet till två i alla fall. Hade jag gjort det här imorgon så hade jag nog aldrig kommit iväg..

Jag ska vara taxi i natt. Så nu ska jag försöka hålla mig vaken i två timmar. Känns ju sådär lagom kul. Varför har jag så stor käft ibland? "Åh vad jobbigt jag måste typ ta en taxi in till flygbussen och jag är sååå pank just nu" "Men.. jag ska ju inte ut ikväll, så jag kan ju skjutsa dig?". JUST like that så är hela kvällen upphängd på det. Well well.

Har haft trevligt hos en vän tills nu. Vi käkade cashewnötter och supermörk choklad. Hon drack rödvin och blev lite fnissig. Jag drack cola. Fy faan. Socker är inte min grej längre. Thank god. Nu ska jag försöka lyssna på lite mer musik och hitta nattunderhållning. Annars blir det väl jag och Kafka ikväll igen..

Duktiga duktiga jag. Google är det bästa som har hänt sedan.. Högklackadeskor! Just nu ligger jag bara i sängen och lyssnar på Janis Joplin. Me and Bobby McGee är lätt en av världens skönaste låtar! Jag blir lugn och lycklig av den. Ger hela mig ett lugn som jag sällan når fram till annars..


Inte ens att den där otrognajäveln från midsommar hör av sig med skamliga förslag. Nu passar det va. När frugan är ute på annat.

AHH! PANIK! Spotify funkar inte? Vad HÄNDER? Den krävde en uppdatering och nu lallar den om proxy. Jag är INTE duktig på sådant här och utan spotify är jag körd. Nära ett nervsammanbrott nu.

(vilket man lätt kan märka som utomstående när jag börjar använda versaler ofta..)

Ahh vad SKÖNT! nu är det här med min utlandsflytt uppstyrt och om två veckor lämnar jag detta bortglömda helvete för varmare breddgrader! Dags att börja packa ner mitt liv i flyttlådor och försöka få ihop EN resväska som jag tar med mig. Resten får jag helt enkelt fixa på plats. Måste köpa lite nya skor som jag kommer behöva i jobbet. Och föräta mig på saltlakrits. Och dipp. Sånt är det tydligen dåligt med där.

I natt sov jag hos J. Vi har en helt otrolig attraktion till varandra och kan verkligen babbla i timmar. I förrgår pratade vi telefon i 8 timmar i sträck. Helt galet. Sexet var också helt galet. Hans stackars madrass gled fram och tillbaka på golvet och det ekade nog rätt bra när jag stönade. Han är nyinflyttad så det är rätt tomt. Smet iväg imorse innan han hade vaknat. Orkade helt enkelt inte ta en dayafter diskussion. Walk of shame genom hans område med stora solglasögon på. Hittade till slut en buss och åkte hem. Och då fick jag samtalet om att jobbplanerna gått i lås! PERFEKT dag!

Lite euforisk just nu så det blir lite halv förvirrat det här.. Måste samla tankarna någonstans dock och var annars än här? =)

okejokej jag SKA verkligen sluta skriva 100 inlägg om dagen. snart.

Sitter och pratar med min gamla bästa gaypolare. Hon var lesbisk. Nu är hon gift. Med en man. vad FAAN? jaja. Där ser man så det kan gå. Jag som tänkte hålla henne i handen i pride i år. Om jag är kvar i Sverige då dvs.

Idag har jag lite av ett psykbryt. Det rätta nu är att ta på mig joggingskorna och gå en lång runda i skogen. Det jag får lust till är att hälla upp en rejäl grogg, sätta mig på balkongen och kedjeröka och supa ner mig tills solen går ner.

Förr, när jag var yngre klarade jag aldrig av att vara ensam under sådana här stunder. Var tvungen att omge mig med människor. Gick ut på krogen och dövade min ångestattack med att ha "kul". Skratta, dansa och gå hem med någon ny. Känna mig uppskattad. Bekräfta för mig själv att jag visst hade vänner som älskar mig och ville vara med mig.

Numera är jag rädd för sällskap när jag är sån här. Vill bara vara ensam och fundera. Vänta ut det. Det sjukaste är ju att det bara dyker över mig. Utan någon egentlig anledning eller förvarning. Plötsligt är jag bara ångest och svart. Mörkt. Ledsen.

Nej idag tänker jag ta det mindre vettiga alternativet och hälla upp en riktigt stark drink till mig själv. Vem faan orkar vara fröken duktig hela tiden när det ändå inte märks? Och vem har dött av en drink?

Han är så otroligt sexig, min granne. Han är gift och säkert 20 år äldre än jag. Hans blickar får mina bröstvårtor att styvna och hela härligheten att rinna till. Han gick förbi mig när jag låg i min stol och läste i kvällssolen. Värmen hade blivit ganska intensiv så jag hade bara jeanshort och en BH på mig. Han hälsade inte förrän jag tittade upp från boken och såg att han stod där och stirrade på mig. Min kropp reagerade på en gång.
"Hej" sa han. "Läser du Slottet?" Jag skrattade åt det dumma i hans fråga innan jag svarade:
"Ja jag gör ju det, har du läst den?"
"Nej. Men jag läste Processen när jag var yngre. Vad tycker du om den?"
"Jo den är bra. Intressant." Hela tiden under samtalet gick hans blick upp och ner längs mina ben och mage tills den stannade vid mina byst. Orden tog slut där. Ingen av oss sa mer. Han bara stirrade på mig och jag stirrade tillbaka. Det kändes som om han stod där i en evighet men det varade bara i ett par sekunder.
"Du får berätta mer om den när du läst klart den. Nu ska jag inte störa mer" sa han när han samlat sig. Och sedan gick han in till sig. Kvar låg jag och undrade hur någon kunde få mig att tända så av att bara titta på mig?

Idag har jag legat i solen hela dagen med Macy Gray i öronen och Herr Kafka och "K" som sällskap. Helt otroligt att jag inte har tagit mig igenom något skrivet av honom förut. Har läst så mycket men hans verk har helt sluppit mig förbi. Men nu ska det bli ändring på det. Ska ta mig igenom "Ensamhetens trilogi" denna sommar. Min bror tycker att det är direkt skamligt att en person som jag inte har läst dem ännu, och han är ju proffersor i ämnet så det är lika bra att lyda. I början hade jag väldigt svårt för språket men ju mer jag läser ju mer inser jag hur brilljant skrivet det är. Det blir extra tydligt när man har slöat ner sitt läsande och hängt på bristfälligt skrivna bloggar och läst halvdana chicklitt romaner.


Nej nu blev jag sugen på att läsa ett kapitel till. På återseende!

jag blev väckt. jag somnade klockan 4 på natten och blev väckt nu. Av att någon stampar omkring och lever rövare ovanför mig. GREAT!


Med risk för att låta klyshig så absolut AVSKYR jag att bli väckt. Kan vara det värsta som finns när man är lite halvsjuk som jag och inte en kaffe och cigg råder bot på det. Måste komma över lite sömnpiller om jag ska överleva dom här veckorna. Har en känsla av att grannen renoverar, det finns ingen annan anledning att riva upp hela golvet en så här okristlig tid på morgonen.

Medioker..

Jag börjar som sakta inse en sak. Att jag egentligen är en ganska medioker person. Och så förmodligen kommer fortsätta att vara. Jag kommer inte bli någon superkänd artist, jag saknar ju musikalisk förmåga, jag kommer inte bli någon supersnygg fotomodell, jag gillar mat alldeles för mycket och dessvärre kommer jag inte heller att bli någon författare, min författarstil är alldeles för.. medioker. När jag var yngre var jag helt säker på att jag skulle bli någonting. Min omgivning hade dessutom mage att uppmuntra denna sortens drömmar. Jag var ju så begåvad. Kreativ och duktig. Jag kunde bli vad jag ville i hela världen om jag bara gav mig faan på det. Kanske hade dom rätt. Kanske hade jag blivit någon inom någonting om jag hade gett mig fan på det. Om jag hade satsat allt jag kunnat på någon passion. Om jag bara hade kunnat lista ut exakt vad jag skulle bli så exceptionell på så hade jag kanske varit det vid det här laget..

Skulle verkligen ha stannat i sängen. Nu känner jag mig som en stekt anka eller något.

Åkte till gullmarsplan och tog en fika med min vän. Tittade på alla lustiga människor och motorcyklar som åkte förbi. Funderade på att dra ut men vet att han är ute ikväll också och jag vill verkligen inte stöta på honom nu. Så jag åkte hem.


Fastnade i en djup diskussion med min far om livet, döden och alkohol. Ibland har han väldigt intressanta tankar men ibland undrar man ju. Kom in på ämnet kring kvinnomisshandel och hans kommentar:"Det finns ju vissa kvinnor som har ett väldigt provokativt beteende". Jag blev bara trött. Som om det rättfärdigar någonting? Våld mot en svagare part är alltid fegt och fel. Är man på samma nivå och slåss man mot man/kvinna mot kvinna med knytnävarna är det en sak. Men stor på liten är aldrig OK. Det är som att rättfärdiga våldtäkter med orden "Hon var ju klädd si och så" eller "Hon hade ju druckit och hon sa faktiskt inte nej så jag hörde det". Idiotiskt. Efter den kommentaren fick jag minsann lägga på luren.


Nu i sängen och egentligen har jag inte så mycket mer att komma med idag. Har nog skrivit en halv bok redan men det blir så när man är sjuk. På återseende!


Love/Ad nam

Hur porrig är hon inte? Älskar redheads! När jag tröttnat på det här svart-bruna ska jag definitivt ha rött. Vackert!

Kommer jag glömma dig någon gång? Älskade jag ens dig? Vad är det egentligen jag känner för dig nu? Saknad? Vill jag verkligen ha dig tillbaka eller handlar det om min självkänsla? Om hämnd?

Jag vet inte. Jag tror inte att jag någonsin kommer att glömma dig eftersom att du var så omfattande. Många år av dimmiga minnen. Älskade dig en stund, vissa dagar kunde jag inte tänka mig att leva utan dig och sedan kunde det gå hur lång tid som helst utan att jag ens tänkte på dig. NU vet jag inte vad jag vill. Den frågan kan jag inte svara på. Du säger att vi aldrig kommer vara slut. Du påstår att vi aldrig är ett avslutat kapitel. Jag vill sätta punkt. Trodde nog att jag hade lyckats tills jag fann mig själv gråtandes på en bänk på söder med min telefon i tusen bitar. Ibland när jag tänker på dig vill jag slita sönder ditt liv. Göra dig olycklig. Telepatera över mina känslor på dig och gå vidare. Din nya är bara en liten flicksnärta. Man inser som smått att man börjar bli gammal när man blir utbytt mot något nytt. Yngre.



Antar att det enda som kan rädda mig från dig är att finna något annat. Men jag har ju haft annat även efter dig? Men de betyder ingenting. Så som ingenting betytt någonting för mig på väldigt länge. Dom är bara köttsliga lustar. Munnar som kysser, händer som smeker, en kuk som sätter på. Dom är ingenting. Inga känslor. Jag bryr mig inte om dem. Bryr jag mig om dig?

I natt drömde jag att jag var förälskad i en kille i ClubVegas och en annan gång låg jag med killen som skriver min favoritblogg Thoughts of a handsome ranger. Båda gångerna var drömmarna så verkliga att jag nästan inte förstod att det var just drömmar när jag vaknade. Förväntade mig nästan att han skulle ligga där brevid mig när jag vände mig om och återigen utföra sin magi. Det lustiga är att min kamera har varit inblandad i båda drömmarna också. I Club vegas drömmen så var jag en journalist som var på besök i deras manison och skulle göra ett fotorepotage om dem när jag blev handlöst förälskad i karaktären "Cheese".

I den andra drömmen så var jag i en skog, en glänta med vackert ljus, ungefär som på bilden där nere. Jag var ute på en sån där runda som jag tar ibland när jag känner att mitt huvud håller på att spricka. Då knakade det till bakom mig och där var han. I drömmen var han långhårig. Brunt, lite halvlockigt som hängde ner i hans panna. Ansiktet var suddigt på något sätt. Han var lång. Längre än jag. I nästa ögonblick låg vi i en säng i en stuga någonstans. Vi var nakna och solen lös in bakom vita transparenta gardiner. Jag fotade honom när han låg där, naken och sårbar. Vi kunde inte låta bli varann. Gjorde det konstant under flera timmar innan vi somnade. När jag vaknade låg jag i min egen säng..



Skumt att drömma erotiska drömmar om ord. Borde nog sluta läsa bloggar innan jag går och lägger mig..

Tror nästan att jag börjar bli sjuk. Det suger ju en aning. Midsommarhelgen var väldigt trevlig. Lunch med sill, lax, potatis och allt annat som hör till på min balkong. Alla damerna var samlade och vi drack och sjöng nubbevisor som aldrig förr. Senare bar det av på midsommarfest. Långt bort men det var det värt.


På festen var en kille som jag är vän med sedan ett tag tillbaka. Senast vi sågs "tog han hand om mig" när jag var hjärtekrossad. Dvs. hånglade upp mig och hade allt utom sex i en portuppgång när sommarregnet smattrade mot gatan. Inga problem så långt förutom att grabben är förlovad. Och att hans soon to be wife var med på festen. Han blev väldigt nervös när jag och frugan satt och pratade men han märkte väl att jag inte var någon dramaqueen ganska fort.

Senare stod jag utanför huset med en ciggarett i ena handen och en beundrare i den andra. Han kom ut. Såg irriterad ut när han såg den andra. Drog iväg mig på en promenad. Vi hann knappast runt hörnet från huset innan hans händer var överallt. Proceduren från sist upprepades innan min telefon ringde och vi var tvugna att gå tillbaka till huset. "Vad gör du med honom?" frågade han om beundraren. Jag orkade inte ens svara. Hur kan man vara svartsjuk när man nästan är gift? Så otroligt larvigt.

Hamnade i djupa diskussioner med beundraren. Han var vacker och missförstådd, som vanligt dras jag till den sortens män. Vi satt under en filt med rödvin och ciggaretter och pratade tills solen gick upp. På morgonkvisten somnade jag i hans famn medans han lät fingrarna leka med mitt hår. När han vaknade hade jag redan gått..


En fin midsommar. Får be om ursäkt för att beskrivningen blev så förvirrad. Men den var händelserik. Och vissa känslor går ju inte att fånga med ord..

Har fullt upp med matlagning och sminkning och frisering och dukning men ville ändå passa på att önska min nya fina blogg en Glad midsommar!

Som vanligt är det jag som står för matlagningen. Det är alltid så när det är högtider i mitt lilla umgänge. Adnam lagar mat och bjuder hem alla. Men jag gillar att stå i köket så det är egentligen ingen fara..

Så återigen kära blogg!

GLAD MIDSOMMAR!

jag har kamoflerat mig. Gömmer mig bakom en ny version av mig själv. När jag går förbi nära och kära känner dom inte igen mig. En vän till mig spanade in mig innan han insåg att jag var jag. Hoppas att han inte heller ska ha lika lätt att känna igen mig. Vill inte sticka ut ur mängden på ett tag nu. Vill vara en sån som han inte lägger märke till. Lämna det där blondayrvädret bakom mig.

Har en liten släng på kvinnliga artister med starka röster just nu. Lauryn Hill. Erykah Badu. Macy Gray. Janis Joplin. Tycker om stämningen som det ger. Passar mitt humör just nu.

Tänk vad underhållande det är med bloggar. Att läsa om andra människors liv. Vad dom har för sig. Se bilder. Det fascinerar mig faktiskt. Som att stå utanför huset och kika in genom fönstret när familjen lever sin vardag.

Jag skulle verkligen behöva lite närhet idag. Någon som håller om mig och tycker om mig. Som tar på mig. Kramar mig. Vill inte ha kärlek bara känslan av en annan persons varma kropp mot mig.

Kärleken är jag bitter på just nu. Bitter för att den jag trodde skulle älska mig för evigt inte gör det. Han gick sin egen väg, hand i hand med en 8 år yngre tjej. Precis när jag tror att han och jag hade kunnat bli så bra. Så fint. Så väljer han att lämna mig. Kanske kunde det inte ha blivit bättre tajming efter som att jag ska flytta och ändå inte är redo för det där livet ännu. Man får försöka se det från den ljusa sidan helt enkelt.

Nu är jag hemma igen. Det var inte så mycket folk som jag fruktat men tillräckligt många för att reta gallfeber på mig. Jag absolut avskyr människor som står i vägen för mig när jag är på det här humöret. Kände verkligen hur irritationen växte i kroppen. Usch. Så började det regna när jag skulle åka hem. Och ingen biljävel hade jag heller.

Såna stunder saknar man dagar som den på bilden ovan. När jag blir rastlös i själen så tar jag min kamera och går runt i min lilla skog. Drömmer mig tillbaka till min barndom när trädkronorna bildade ett slott och den lilla floden var vallgraven som skyddade mig från allt det onda. Jag hade en fantastisk uppväxt med naturen utanför dörren och kärleksfulla föräldrar. Och ändå blev man så här. Fuckt up i huvudet. Kan ju har varit resan fram tills nu som har förstört. Men jag gillar inte att skylla på omgivningarna. Jag tror att det är mitt eget fel. Att jag helt enkelt är en melodramatisk person..

Nog babbel för nu. Nu ska jag se en film och försöka bli människa igen. Hörs sen då.

Love/ Ad Nam

Hade en minut över..

Så jag bestämde mig för att starta en blogg. Har inga speciella ambitioner med den förutom att den ska vara vacker. Jag tycker inte om fula saker. Nu måste jag dessvärre åka till systembolaget och köpa spriten till morgondagens bravader. Bakfull och tjurig.