Tror nästan att jag börjar bli sjuk. Det suger ju en aning. Midsommarhelgen var väldigt trevlig. Lunch med sill, lax, potatis och allt annat som hör till på min balkong. Alla damerna var samlade och vi drack och sjöng nubbevisor som aldrig förr. Senare bar det av på midsommarfest. Långt bort men det var det värt.


På festen var en kille som jag är vän med sedan ett tag tillbaka. Senast vi sågs "tog han hand om mig" när jag var hjärtekrossad. Dvs. hånglade upp mig och hade allt utom sex i en portuppgång när sommarregnet smattrade mot gatan. Inga problem så långt förutom att grabben är förlovad. Och att hans soon to be wife var med på festen. Han blev väldigt nervös när jag och frugan satt och pratade men han märkte väl att jag inte var någon dramaqueen ganska fort.

Senare stod jag utanför huset med en ciggarett i ena handen och en beundrare i den andra. Han kom ut. Såg irriterad ut när han såg den andra. Drog iväg mig på en promenad. Vi hann knappast runt hörnet från huset innan hans händer var överallt. Proceduren från sist upprepades innan min telefon ringde och vi var tvugna att gå tillbaka till huset. "Vad gör du med honom?" frågade han om beundraren. Jag orkade inte ens svara. Hur kan man vara svartsjuk när man nästan är gift? Så otroligt larvigt.

Hamnade i djupa diskussioner med beundraren. Han var vacker och missförstådd, som vanligt dras jag till den sortens män. Vi satt under en filt med rödvin och ciggaretter och pratade tills solen gick upp. På morgonkvisten somnade jag i hans famn medans han lät fingrarna leka med mitt hår. När han vaknade hade jag redan gått..


En fin midsommar. Får be om ursäkt för att beskrivningen blev så förvirrad. Men den var händelserik. Och vissa känslor går ju inte att fånga med ord..